|
Ulla — Britt - Bolina - Bolins konst
Konstnärens bilder består av en kombination av tecken — precis som ord.
I ett urval av dessa tecken kan jag utläsa objekt som kvinnor, män,
hus, dörrar, fönster, träd, frukter, blommor, fiskar, flaskor, vinglas och mycket, mycket annat.
Personerna i hennes bilder varierar i utseende och uttryck.
Kvinnorna har ofta håret i page. De är klädda i sköna blusar och klänningar,
bär ofta halsband med vackra pärlor.
En kvinna kan vara ensam med sin spegelbild, som i "Spegelbild" eller vara
tillsammans med andra kvinnor, som i "Pick — nick i parken" och "Brass — brudar".
I "Tiger — rag" uppvaktas en kokett kvinna av en mörk stilig man med fluga och
svart mustasch och i "Cabaré" — med en "gnutta flax" har de roligt värre.
Men för det mesta utspelar sig handlingen hemmavid, i gränder med hus, ytterdörrar,
gårdsfönster, staket och utedass eller inomhus i rum med innerväggar, rumsfönster, innerdörrar
och trapphus. ("Blå päron")
I rummen omger sig människorna av livets goda. Man kan träffas och umgås, njuta av färska
frukter, ett gott vin och ha sköna blommor omkring sig ("Låt oss förenas i en gemensam skål").
Kanske även drömma sig bort till något annat land, som i "Ett kalas i Orienten".
Bolinas dörrar och trappor leder alltid bort — men också hem. Fantasin sätter inga gränser.
Det är jag själv som väljer, vad jag vill se i bilden.
Ulla - Britt — Bolina — Bolins oljemålningar kännetecknas av att de har ett poetiskt innehåll.
Tyngdpunkten ligger i det dubbla budskapet, där bilden får ett egenvärde. Det är inget självklart
och tydligt bildberättande. Snarare måste jag stanna upp, tänka till och fundera, innan jag går
vidare in i hennes bildvärld. I hennes poetiska bilder är i princip alla möjligheter öppna.
Konstnärinnan älskar att överraska sin publik. Ändå kan det finnas rationella förklaringar
bakom irrationella beteenden. Något som i sin tur har att göra med det poetiska språkets villkor.
Som bildpoet intresserar sig konstnärinnan mest för sitt eget urval av objekt och handlingar,
vilket inte hindrar att de kan vara allmängiltiga och ge egna nya associationer.
(Se inledningen och följ själv upp, genom att försöka utläsa vad som händer i bilderna.)
Bolina arbetar med deformering av objekt och föremål i rummet. Därigenom växla hon uttryck och
åstadkommer samtidigt en dekorativ bildverkan. Hon låter ett nätverk av linjer skära över varandra
och dessa byter ofta spår, så att en form övergår och förändras till en annan.
Denna kluvenhet i hennes bildframställningar medverkar, paradoxalt nog, till att göra hennes bilder
särskilt intressanta - försöker få betraktaren att förstå kreativitetens villkor, som kan vara både kaos
och kosmos.
Vill jag komma åt symboliken i hennes konst, måste jag gräva ännu djupare - för att komma åt det
djupast mänskliga. Det kan vara hälsosamt för envar att försona sig med våra stridande arketypiska
krafter. Att själv skapa och umgås med konst är både oroande och i själen djupt läkande.
Så här säger konstnärinnan själv: "Jag vill inte måla av saker, jag målar från mitt inre".
En bild skiljer sig markant från de övriga. Det gäller hennes målning med titeln "Den 11:e
september". Om denna bild skriver hon: "Husen omgavs av rök. Min bild var starkast innan
skraporna kapsejsade. Upp mot den högra sidan såg jag den som omkommit i form av små hjärtan.
Emellertid kunde jag inte utesluta det kommande livet, vilket jag uttryckte i små, små prickar i rött
och gult — samt fragment av klängväxt".
BERTIL WIVHAMMAR 2006-12-04
|
